Jag måste erkänna en sak. Jag ringer avstår ibland att höra av mig till vänner för att jag tänker att vi blir borträknade nu när vi har tre barn. Så är det såklart inte, men jag tror vi är ett svårare sällskap att klämma in. Men kommer jag själv med Pascal så tror jag det är nemas eftersom han är så gölli' och portabel. Om man då har fyra barn. Blir man helt borträknad? Eller blir man den där familjen som folk måste tänka sig för innan de bjuder in för det är ju en halv dagisavdelning. Jag kan förstå det. Och när jag tänker på ett fjärde barn så tänker jag att det blir lite att välja kompisar eller barnlivet. Då försvann plötsligt de där extra få procenten man hade över. Man blir småbarnspäron deluxe. Några stora familjer därute som känner igen sig?
