Nikotin är starka grejer. I sju dagar har min kropp väckt mig i hjärtrus och abstinens. I natt var första natten det inte hände men jag var på ett litet sjukhusbesök efter jag ringt och frågat om symptom på abstinens. De tyckte jag skulle dubbelkolla hjärtat. Innan dess gick jag förbi Marie och lämnade middag och åt med henne också. Vi är så nära hon och jag, tribe of my tribe. Vi snackade om att vi som vänflock inte pratar så mycket om vad vi gör utan vad som händer i oss - relationer, reaktioner och annat känslomässigt som vi tycker är intressant. Sen hängde jag på Sös några timmar på uppmaning och omsorg av Kry. Men jag kände att me alla andra som mådde dåligt på riktigt så ville jag inte ta av skattepengarna eller vårdpersonalens tid. Mina värden såg bra ut och de sa att det troligen är kroppen som avgiftar sig från nikotinet. Det är fan galet att det är så starkt. Att jag hivat glass, godis och mackor har inte gjort symptomen bättre utan tvärtom. David som är min PT och gammal snusare berättade hur det fungerar, han tyckte även det var dramatiskt att åka in till akuten på EKG för att man slutat snusat. Haha, jag håller med! Men det var ju inte meningen att jag skulle åka in bara fråga lite om symptom vid snusslut. Jag blev bara dramatisk när Kry sa ”åk nu, kolla hjärtat” blev rädd, bölade och Marie tog min hand som den storasyster hon är och följde med mig till SÖS. Nu är allt mycket bättre! Jag är på väg till Finland för en föreläsning, jag har spillt en cola zero i väskan men jag har sovit en hel natt utan hjärtklappning. Jag vågar inte ropa hej men det verkar som jag är snusfri, det är värt att fira. Inte med en snus dock!
