Nu får den inte skrika mer! Jag gjorde slag i saken. Jag dödade snusdosan i kylskåpet. Jag tog den med kall och bestämd hand. Men så kände jag kärleken strömma genom handen... Vi talade med varandra utbytte kärleksord. Snusdosan sa att det inte behövde vara så här att vi ju faktiskt kan hänga och ”du röker åtminstone inte”. Jag lyssnade tålmodigt. Jag tog i av alla mina krafter och öppnade snusdosan och slängde ner prillorna i papperskorgen. Jag kan svära att de grät och skrek ”nej” på vägen ner. ”Det är inte för sent du kan fortfarande snusa oss, lite skit osv” sa dom från papperskorgen. Jag var nära att ta upp en prilla från papperskorgen men sansade mig och gjorde en Miranda Jag dödade snusen. Något i mig dog där och då. Jag sörjer. Eller så är det nikotinberoendet som sörjer. Men ljuden från kylskåpet låter inte längre. Det är begravningsstämning i papperskorgen. Det är en sorgsen kväll, kvällen då jag dödade snusen. Vila i frid, du är så saknad❤️😭
