Jag följer precis som ni med fasa det som händer i Ukraina. Jag vet inte varför den där vanliga hashtaggen "Prayforukraina" provocerar mig så. Förmodligen för att om jag själv varit i krig så hade jag inte velat att någon satte sig på knä och knäppte ihop sina händer. Jag hade velat att folk gjorde saker, smått som stort utifrån de förutsättningar vi har.Jag tänkte att jag som retoriker i alla fall kan hjälpa folk att hantera rasistisk retorik i vardagen. Det brukar ju florera sånt under krig och kriser att vissa personer vill skylla allt på ett folk istället för att förkasta krig - inte människor. Den här bilden fick mig att gråta. Sen tänkte jag att jag kunde dela min plattform för att uppmana folk att swisha hjälporganisationer som kan hjälpa på plats. Jag ser att många influensers gör det och det känns så himla bra att man lämnar plats åt detta framför eventuella samarbeten. Bloggbevakning uppmärksammade det kritiska att baka in samarbeten i inlägg som handlar om krig. De flesta som hon har kritiserat har bett om ursäkt. Dock har inte Aftonbladet bett om ursäkt för att de tog hennes scoop och gjorde det till sitt. Tillbaka till influensers - jag tycker det är viktigt att göra skillnad på kritik och hat här.Om du i ett inlägg säger att det är så tråkigt att det är krig och i samma inlägg marknadsför en snygg jacka som kan "pigga upp" i mörkret. Då är inte hatet på grund av att någon kritiserar dig utan en reaktion på det du skrivit. Jag tycker att man behöver erkänna det och ta det ansvar. Jag har också fått kritik där vissa arga spårat ut i sin kommentarer - inte för att Bloggbevakning eller någon annan kritiserade mig sakligt - utan för det jag sa från början. Det är klart att jag tycker att man kan avstå personliga påhopp och komma med argument för varför man är arg. Men att låta den sakliga kritikern bära ansvaret för hur andra uttalar sig är inte ok i min mening. Jag som saklig kritiker kan uppmana mina följare att hålla det sakligt dock. Jag har gjort också gjort bort mig och jag tänker att "förlåt" är bättre än "förlåt, men kritikern är dum".Bara för att hålla det sakligt så om jag hade marknadsfört en retorikkurs med orden "Det är Sååååå viktigt men kommunikation i krigstider. Köp denna kurs!" så hade jag definitivt fått saklig kritik och hat, inte för att jag blev kritiserad utan för det jag skrev.Jag måste säga att alla dansvideor och gulliga outfits med "the show must go on even though its a war", de landar illa i min mage dessa dagar. Jag avföljer inte. Jag trycker "på mindre av" knappen. Och jag kan tänka mig att folk även pausar från mitt flöde som bara handlar om krig just nu. Vi gör så gott vi kan, men att låta ens kommersiella samarbeten rida på en krigsvåg. Där kan alla bättre! Och kanske spara den där gulliga roliga videon tills nästa vecka, inte dagen efter en invasion. Är jag överkänslig eller hur tänker ni?Sen vill jag också avsluta med att erkänna att vi alla kan sakna känsla i detta läge. Jag var okänslig igår och fick feedback av Nadim. Så himla skönt att få chans att be om ursäkt och bli förlåten dessutom. Så kan vi ge feedback utan personliga påhopp så tror jag det är lättare att ta till sig, göra om och göra rätt.❤️
