Man lever och man förändras tydligen. Av alla år som Marie velat ta promenader i vintern har jag tackat nej. Har avskytt vintern. Nu älskar jag de riktiga vinterdagarna. Att få stoppa om mina knoddar i vagnen, låta dem andas uteluften och somna i vagnen medan jag tar hurtiga steg genom snön. Aldrig trodde jag det om mig själv för fem år sedan. Det passar Marie alldeles utmärkt, hon är den mest hurtiga varelse jag känner. Underbar sådan. Jag: Marie, ska jag dra vagnen? Marie: Nej det gör jag. Du får göra det hela tiden annars. Det kändes som jag var 20 kilo lättare. Att bara få gå och svänga med armarna är världens lyx. Man blir äldre och förändras en smula, kanske en skopa till och med. Jag älskar't. Förändras ni och är ni förändringsbenägna?
