Godmorgon mina fina varelser! Vilken fin bloggvecka vi har haft ihop. Tack vare er har jag beslutat mig att gå upp 05.30 ibland för att sömn är fan den viktigaste ensamtiden man kan ha. Det är inte värt att väcka en sliten småbarnsmamma för lite ensam DÖDtid - tid man känner sig död. Igår sov jag till 06.45 och tusan var resten av dagen kändes bra. Jag har också kontaktat en klinik för nån bokstavsbehandling som ni rekommenderade för traumabehandling. Tack snälla för det! Nån avrådde från något där man skulle prata, spela in och spela upp sin film av traumaupplevelser. Herregud det låter fruktansvärt. Jag har redan skrivit två böcker och läst in både Medan han lever och Överlevare. Det var nog så jobbigt. Jag vill inte älta, jag vill bara gå vidare. Tack för både råd och avråd. Jag hoppas att jag bara ska få somna med natten istället för dödsångest framöver. Jag har verkligen jobbat som en gnu denna vecka men UTAN deadline på två böcker så allt känns ju som en walk in the park. Jag är SÅ tacksam och glad för denna normala jobbsits jag nu är i. Jag tänker knappt på inredning längre utan känner bara att jag njuter av hemmet och lugnet. Jag fick till och med kvällsbada med min lilla bubbis häromkvällen. Så mycket mer tid med familjen och det gör mig så lycklig. Vi spanade flygplan och månen genom molnen. Sen lekte vi med bilar i vattnet också. Nu ska jag stänga av telefonen och ta helg men jag hoppas verkligen att vi ses på måndag igen. Jag trivs så bra med ett lite matigare inlägg per vardag och sen skärmpaus resten av tiden. Stor kram och tack för att ni finns. Jag uppskattar er så himlans mycket.
