Godmorgon mina kära! Jag är på sånt ohyggligt bra humör efter helgen att veckans problem känns så små. Matheo har ingen dagisplats eller barnflicka, men idag är mormor med honom och det är jag glad för - en dag i taget. Varför är jag så glad? För att jag har hängt med David. Min PT men "David bästis" på telefonen för det är det vi har varit. När vi var i tonåren spelade vid tv-spel (Tecken 2) och brottades om den ena vann. Japp, vi var tonåringar men det låter mer som något en tioåring gör. Han gav mig min första och sista snus under en svenska-lektion i gynnasiet. Jag gick ut och kräktes och David garvade läppen av sig. När vi var 16 år avslöjade Davidför killen jag var kär i att jag hade drömt om honom! Så jävla pinsamt att jag dog. Jag pratade inte med David på två timmar, det var den längsta tiden i vår 15-åriga vänskap som vi har varit ovänner. De senaste fem åren förlorade vi oss själva i parmiddagarna och vår vänskap hamnade lite i skymundan utan att vi tänkt på det. Men de senaste två veckor kommer jag ihåg varför David heter "David bästis" på telefonen. Låt stå! /Elaine, kliver in på Tre-butiken och ska se vilka argument de kommer använda för att ha kvar henne som kund.
