Vi har haft en superbra helg men vi har haft bättre starter på veckorna förr. Jag vet inte varför vår äldsta inte lyssnar på tilltal ett tiotal gånger eller varför det ska behöva gå till höjda röster. Jag vill vara den lena trygga rösten men ibland går det åt helvete och det känns inte kul alls. Idag sa vi inte ”ha en bra dag” när vi skildes åt vi skolan och det kändes inte kul alls, men just idag behövde vi väl lite tid att hämta orden från hjärtat så det inte bara sägs för att sägas. Ni som aldrig höjer rösten till era barn, hur gör ni? Vad säger ni? Vad är hemligheten? Bortsett från hur dagen började så var helgen jättemysig, en riktig familjehelg. Vi åt mat på Herrängens gård som har arrangerat att man kan sitta ute och enbart ett fåtal är inne och beställer när det är dags. Det var det godaste jag ätit på länge, inte klokt att vi bott här i snart tre år och missat denna pärla mitt i Älvsjö. Förutom det så badade vi i spabadet hela familjen. Gustav och Matheo stannade ganska länge och snackade om livet samt filosoferade kring frågan om pruttar syns i spabadet. ☺️ Gud jag känner att jag försöker skriva i kvitter men känner mig lite i moll. Man ska väl landa lite innan man skriver av sig. Känslorna få molna klart en stund. Jag känner mig misslyckad varje gång jag höjer rösten mot barnen, varje gång. Kram på er och hoppas att ni hade en bättre start på måndagen än jag!
