Jag brukar vanligtvis tacka nej till helgjobb men idag var det ett gig på 15 minuter, 3000 i publiken och hela familjen fick följa med. Så vi tackade ja! Klädsel blev en byxdress från teotoki och Dr Martens. Bakom scen tänkte jag att jag borde få en panikattack och kollavippen bakom scen innan jag klev upp. Men dennkänslan överöstes av tacksamheten att faktiskt få prata om det jag älskar - retorik. Med den känslan i bröstet klev jag upp. Gustav, Matheo och Pascal satt i publiken. Evelyn spanade in trapporna bakom scen med faster Hanna. Matheo tyckte att jag såg ut som en Ninja och frågade om jag skulle göra karatesparkar på scen eller sjunga. "Du får se" svarade jag. Han såg och sen sa han "Mamma, du sa jäklar". "Det har du rätt i, det var inte bra". "Näe" fnissade Matheo. Nu är jag på stan och rekar klädsel till Guldbaggen imorgon. Sen ska jag reka saker inför repet till samma tillställning. Roliga saker händer. Hoppas ni har en mysig söndag!
