Jag insåg att jag mådde dåligt av snuset. Några minuters lycklig förväntan, tre minuters total zen och närvaro, några sekunders härligt rus ner för kroppen men sen uppför huvudet och det är då det snurrar och jag blir trött och hängig i en halvtimme. Det är inte värt det. Men det är jobbigt att sluta snusa. Så fick jag mens på det också. Varför är min timing så galet bra? 😅 Men det känns så destruktivt av mig att syssla med beroendeframkallande produkter och börja vid 40år känns lika begåvat som att ha skidställ mitt i sommaren. I natt hade jag bara två panikångestattacker när jag skulle somna, natten innan det var det fem stycken. jag har bokat traumabehandling och känner mig rätt lugn i attackerna. Det blir ett extremt påslag av puls och svettningar, men jag vet att det klingar av av sig själv. Jag får märkligt nog inte panik i panikångesten utan tänker mer ”here we go again, snart går det över” så betraktar jag paniken komma och gå. Märkligt fint lugn i paniken. Jag glömde förresten att berätta att jag hade den mysigaste middagen med föräldrar till barn som gick på Matheos förskola. Våra barn var så tajta, deras är ju fortfarande det för de bor kvar i kajen. Därför var det så fint att jag får vara med på ett hörn och höra hur allt är med barnen och berätta om Matheo. Restaurangen var magisk, Liljeholmskajen börjar verkligen bli en liten metropol i Stockholm. Jag fick en massa idéer till tomten. Eller i alla fall en. Att ha en sån här gatlampa på trallen bredvid attefallen tillsammans med en träbänk med Gustav och Elaine inristat 10år skulle vara himla fint. Lite franskt och romantiskt tycker jag. Men jag vet inte vad man söker på för att hitta det. Gatlykta två lampor? Försöker bara tänka på något som inte börjar på S och slutsr på NUS.
