Jag lider lite av coolhetskomplex, vissa saker tycker jag är så fruktansvärt pinsamt samtidigt som jag tycker de flesta tokigheterna inte är pinsamma alls bara roliga. Vart den gränsen går är svår och det är jobbigt när mina snilleblixtar/tvångstankar/tokiga idéer krockar med mina coolhetskomplex. Jag tycker Gustav är ascool i sin dräkt, men jag känner att mitt coolhetskomplex börjar krypa fram i min dräkt. Herregud titta på mig! Jag vet inte om jag tycker det här är roligt längre... Gustav tycker såklart helt plötsligt att det är JÄTTEroligt. Han fick kväva sina skrattattacker för personen som vi hyrde folkdräkterna av. Gustav vet att han är kattig, men jag ser ut som en bastant dam som precis har slaktat ett vildsvin, har fött sju barn, kanske är gravid med ett åttonde. Sen ser det ut som att jag ska hugga ved med högerarmen, min vänsterarm ser ju dithängd ut. Kanske hjälpa en kossa som är på smällen att förlösa, förmodligen kasta de dödfödde kalven i Siljan. Så ser jag ut! Aja, det är bara att tuta och köra! Svälja coolhteskomplexet och vara bastanta damen för en midsommar i Tällberg. /Elaine, har känt sig snyggare...
