Gustav såg att jag var nedstämd igår kväll. En kommentar från en person jag inte känner, slog ner mig totalt. Inte för att det hon sa gjorde att jag kände mig träffad i beskrivningen, utan för att hon var så elak i sin beskrivning. Gustav sa "Jag tror min baby behöver lite pussar på kinden". Om jag jag behövde, och vad det hjälper att berätta för Gustav vad jag går igenom istället för att vara stirrig. Jag älskar dessa suddiga bilder Ibland finns det kvinnor som försöker måla upp mig som en priviligerad vit överklassare då de använder mina framgångar och min klassresa emot mig. Av någon anledning är det vita kvinnor som gör det, för de svarta vet vilket jobb som krävs för att bli integrerad, accepterad och få ett jobb. Mörkhyade eller folk med invandrarbakgrund som syns och hörs på efternamnet skulle aldrig säga sånna saker eftersom de mött rasismen i Sverige och att man som mörkhyad eller med invandrarbakgrund måste vara mycket bättre än konkurrenterna för att ha en chans. Jag brukar inte nämna det eftersom jag inte vill klaga. Men nu klagar jag på er kvinnor som kallar mig priviligerad. Sluta. Hon skrev: "Du bor i ditt nyrenoverade lyxhus och pool. Jag ångrar att jag finansierade det genom att köpa dina böcker" På förekommen anledning uppdaterar jag med hela citatet från vedebörande. ”Känns sådär att ha bidragit till din lyxrenovering och pool nu” Här är ett annat exempel från en vit kvinna som använder mina framgångar emot mig och köp av matlådor för 50kronor stycket som världsfrånvänt. Även en resa till Spanien. Twitter, internets kloak och Myra - kvinnan som älskar att feltolka och priviligerad-stämpla mig. Det här är bara ett axplock av allt jag fått genom åren från just vita svenskar. Visst är det intressant. Det är inte lätt att se perspektiv från oss mörkhyade och/eller med invandrarbakgrund men vi kan ge det. Hon förnekar mig min kamp från en tuff barndom. Komma in på arbetsmarknaden utan kontakter och med invandrarbakgrund. Istället försöker hon köra in en sorts guldsked i min mun, som att jag vore född med det. Hävda att mina framgångar har hon bidragit med och att mitt nyrenoverade hus var för att hon köpte mina böcker. Hon fick mig att känna mig obekväm hemma. Om hennes bidrag till mitt hus hade varit en av tegelstenarna så hade jag tagit bort den direkt. Nyss skrev hon även att jag beter mig som en förövare. Varför försöker vissa identitetskvinnor skapa sataniska bilder av kvinnor som inte har fått framgång utan kämpat sig till den. Ska jag skämmas för min pool, mitt hus? När jag var liten skämdes jag för att mina föräldrar hade köpt en mountainbike till mig i julklapp. Många nätter på SÖS hade mamma jobbat för att ha råd med den. En cykel som blev snodd i Bredäng Centrum en vecka senare vilket gjorde mig både förtvivlad och lättad, för innerst inne tyckte jag ändå inte att jag var värd den. Det är det som skaver i den där satans elaka kommentaren. Att hon väcker en skuld i något jag kämpat för, tacksamhetsskuld till en skata som hon som skrev kommentaren är OCH det skaver för att hon tog i från tårna i att vara fascinerande elak. Och hon lyckades. Jag tittar på en bild av mig själv som barn och pratar med bilden. Elaine, du har det jobbigt nu men du är starkare än du tror. Du är en superhjälte som kommer ta hand om din mamma och inte behöva vara orolig för pengar alla gånger. Du kommer ha ett fint hus och en pool. Och vet du, du förtjänar den där poolen och huset. Du förtjänar till och med de där sorgliga matlådorna du packar med dig till Spanien för som vuxen är du tyvärr rätt kass på att laga mat. Du är värd allt du kämpat för och det du väljer att göra för pengarna du tjänat ihop. För din omtänksamhet försvinner inte för att du får framgång. Och om nån elak kärring säger till dig att hon har finansierat ditt hus i framtiden så ska du veta att hon är full av strunt. Lyssna inte på skator. Puss
