Jag: Daniela, jag tror jag har blivit introvert. Daniela: Daniela garvar. Jag: Nej, alltså på riktigt. Daniela: Elaine, du är inte introvert. Jag: Jodå, jag ÄLSKAR denna sociala distanseringen. Jag behöver inte bjuda hem en käft för man får inte. HA! Jag känner mig lättad! Jag är introvert, det är mitt nya jag. Daniela: Elaine. Du har tre barn. Ni är fem i familjen. Du har tre små personer som klättrar på dig dagarna i ända. Du är en extrovert person som fått ditt behov uppfyllt när halva lördagen är klar. Jag: Gud, det har du rätt i. Daniela: Snart kommer du klättra på väggarna igen. Jag: Nej, jag älskar att vara själv. Du fattar inte Daniela. Jag sitter i bilen på parkeringen utanför en mack och har köpt en såndär luktgran till bilen och stimorol. Jag vill bara vara själv. Daniela: Men du ringer mig. :) Jag: Ja, det har du rätt i. Jag ringer dig. Daniela: Extrovert. Jag: Ja, innerst innerst inne bor väl den extroverta kvar. Långt där inne. /Elaine, en introvert extrovert.
