Och idag får jag åka hem igen. Känns vemodigt på sätt och vis för jag börjar tycka att Stockholm har blivit en så hektisk stad med orimliga priser på halvdåliga bostäder. Man får så mycket mer för pengarna i andra städer plus att du får lugnet. Det som skrämmer mig ute i landet är bristen på mångfald och/eller segregation. Jag vill att Matheo ska ha det som han har på sin förskola nu. Barn med alla möjliga namn och färger, föräldrar som kan vara två mammor, en pappa, två pappor och det är inte konstigt. Det älskar jag med Stockholm. Men vad vet jag? Det kanske är så i andra städer i Sverige också? Berätta gärna ? Locka mig bort! Vill bo lugnt där acceptansen för olikhet är hög.
