Jahopp, så kom den igen även denna månad. Tänker inte skriva det igen, men jag är i alla fall inte gravid. Jag vart inte så hemskt ledsen denna gång. Blir av någon mystisk anledning träningstaggad när jag får veta att ingen bebis växer i magen. Kanske att man inte känner sig skör eller försiktig, snarare stark och taggad. På tåget till Falun satt jag och deppade lite över mensen. Men så kom trösten, en bloggvän och hennes bebis Bentley. Hon var så snäll och Bentley så himla go! Jag är rädd att jag var lite för på men jag frågade om jag fick hålla honom och det fick jag. En massa bebisgos med Bentley var verkligen trösten jag behövde och vet inte varför tårarna började rinna lite diskret när jag och Bentley tittade ut genom fönstret. Jag kände mig ju lycklig och lite lite ledsen, men mest lycklig. /Elaine, ska njuta av de bebisar som finns medan hon längtat efter en egen.
