Jag kommer inte från pengar eller kontakter, ni vet ju min bakgrund. Däremot har jag byggt upp något som gör att jag har pengar. Jag har fler barndomskompisar som kommer från ingenting och har byggt upp. Vi lever i en dröm, inte en vi vaknade upp i utan en vi kämpade för. Vi är inte intresserade av statusprylar eller resmål för att man ska dit. Vi kan inte destinationerna till Gotland man ”ska vara på” och jag har hört att Torrekov (orkar ens inte googla det) ska vara goals för en statuskåt. Vi är däremot varit intresserad av frihet, glädje, kunna ge mamma trygghet så hon slipper ha den ekonomiska stressen jag sett henne ha. Jag vill ge Evelyn trygghet. Det är så mycket jag vill ge min omgivning. Häromdagen skämtade jag och en barndomskompis om att jag nog fick köpa en ö eftersom min sk pappa sålde sin andel. Vi skrattade gott åt det nån gång i framtiden kunde vara möjligt. Ett ”det är helt sjukt”’skratt. Men så kollar Gustav och jag på Exit. Sån bra serie. Men karaktärerna pratar ju som vi skämtar ibland. Och så tänkte jag att det finns folk som pratar som andra skämtar. Jag hade svårt att sova den natten. Det var som tanterna sa till oss barn på 80-talet att gör man en grimas kan ansiktet fastna så. Jag blev plötsligt rädd att skämtar man nyrikt så kan man fastna i det tugget på allvar. Är det så det är för rika människor att någonstans går skämten över till allvar. Jag tror fan inte det. Det är bara brist på värderingar och empati. Jag har en massa andra härliga skämt som jag kan dra. Nyrika vågar jag fan mig inte på efter denna serie. Vem vet man kanske fastnar i en grimas...
