Hej på er! Jag vet inte om ni har sett UG dokumentär "Att rädda ett barn". Jag har genom åren, tillsammans med många andra, delat och stöttat Brys många inlägg som handlar om att stötta sexuellt utnyttjade barn. Jag har stort förtroende för folk som brinner för barns säkerhet och litar på att de läst på ordentligt när de ber mig omdela ett inlägg. Jag hade stort förtroende för både ATSUB och BRY när båda hörde av sig till mig våren 2019. Det finns barn som tvingas bo hos sina förövare i Sverige. Som på lagens beslut tvingas bli sexuellt utnyttjade, misshandlade och som fallet Lilla Hjärtat - där socialtjänsten i fråga var för att hon skulle bo hos sin fosterfamilj - vet vi ju vad tokiga beslut som fattas för barn. Jag är helt säkert på att det är det som gör att Agneta är så kategorisk i dokumentären. Hon vet att problemet är stort i Sverige. Det vet Amanda i ATSUB också. Det vet även jag, men det utesluter inte att man kan ha fel i ett enskilt fel. Jag har det senaste året vittnat mot två mammor som spridit lögner om pappor. En mamma ringde mig om en känd svensk artist och fick mig att tro att han var pedofil. Hon ringde förtvivlad och sa att jag fick höra av mig till medierna och berätta det och dela hans namn. "Jag jobbar inte så" förklarade jag och blev misstänksam direkt. Något år efter första samtalet ringde hon kanske för 100:e gången men alla hjärtemojis som hon alltid skickar. Hon grät och sa att det var en vårdnadstvist och pappan ifråga hade hävdat att hon spred lögner om honom. "Men Elaine, jag har ju aldrig sagt att han är pedofil, det var ju DU som drog den slutsatsen." sa hon och ljög mig rakt upp i ansiktet. Jag blev faktiskt riktigt häpen men kände igen typen. Jag har ju en pappa som är en psykopat och ljuger ihop vad som helst för sin egen skull och sa till mig och andra vuxna att jag hade hittat på lögnerna som han egentligen hade berättat för. Lögner jag trodde var sanna och fria att prata om. "Hon hittar på" sa han. Och nu sa mamma "Du hittar på" och hon ville att jag skulle vittna i rättegången till hennes fördel. Jag sa att jag skulle vittna, men sa aldrig till hennes fördel. Jag sa bara vittna. Hon blev så glad. Och jag kan tänka mig att pappan var nervös. När hennes advokat förhörde mig så berättade jag sanningen "För ett år sedan berättade hon om alla märken barnet har och hur de är rädda för sin pappa. Hon bad mig ringa medier och berätta att NAMN är pedofil! Nu har hon plötsligt ändrat sig och vill få det till att jag drog dessa "förhastade" slutsatserna". Jag har sedan dess haft kontakt med pappan som fortfarande är traumatiserad av detta. Som berättar att en viss organisation ville stå med plakat med orden "NAMN är pedofil!". Dessa fåtal galna människor som ljuger om att pappor är förövare förstör så mycket för oss överlevare och barn som utsätts idag. Det är dessa fall som gör att personer som min pappa kan övertyga socialen om att mamman manipulerat barnet. De trodde på honom i åtta år, lika lång tid som han utnyttjade mig sexuellt. Jag hoppas att SVT ska göra en dokumentär om motsatsen - där myndigheterna skyddar förövaren och offrar barn som jag var. Jag delade ett inlägg rörande fallet om pojken som Agneta Bravelius hade delat. Men både Henrik på Haveristerna och Amanda på ATSUB hörde av sig till mig och bad mig ta ner, det förvisso anonymiserade inlägget, men också inkorrekta grunderna som inlägget var skrivet på. Jag gjorde det och pudlade till berörd Socialtjänst april 2019. Men jag har inte bett om ursäkt till pappan i dokumentären som jag såg klart idag. Jag är så ledsen att jag var del i den stormen som du fick. Jag kan se utsatta barn och fortfarande se att de finns de som ljuger om övergrepp för att få makt. De utsatta barnen är såklart många fler än dessa galningar, men det ser ut som att du blev utsatt för en. Jag litade på ett varumärke och en persons goda intentioner. Att göra det blint är att tro att de som kämpar för barn är felfria gudar. Så ligger det inte till. Vi gör fel trots att vi vill göra rätt. Det måste vi kunna se och kunna be om ursäkt för. Så till dig Nello, ber jag om ursäkt. Jag hoppas att du och din son får lugn och ro nu. Tack till Amanda från ATSUB som träffat pojken och mamman och förstått ett och annat som jag fick veta. Tack Henrik/Henko från Haveristerna som hörde av dig samma dag som jag la upp inlägget, så jag hade chans att förstå och ta ner inlägget. Tack till alla er som uppmanar folk i er omgivning att vara källkritiska. Det finns ingen motsättning i att vara källkritisk OCH bry sig om barn. Agnetha, problemet med utsatta barn blir inte mindre bara för att man kan ha fel i ett enskilt fall. Vi kan inte ha prestige eller svänga med ord "jag läser inte så noggrant" när vi delar så stora anklagelser. Vi är många som litar på att du läst noggrant och delar dina inlägg utan att blinka. Jag kommer blinka några gånger framöver innan jag delar alla inlägg. En viktig läxa och mitt eget ansvar. Tack Bo-Göran Modin för en grym och viktig dokumentär. Önskar en likadan fast åt utsatta barns perspektiv. De är många fler än de föräldrar som ljuger i vårdnadtvister.
