Goddag mina fina själar. Jag kan inte nog betona hur skönt det är att blogga otvunget och utan tidsinställda inlägg utan bara i nuet när jag har något att säga. Jag hoppas inte ni känner er tyngda av bloggens tillfälliga anda, utan mindre ensamma. Jag har nyss tränat lite försiktigt och även mediterat. Dagens meditation var verkligen utmanande i tankarna då jag tänker väldigt självföraktande om mig som person just nu. Jag ska tänka och säga snälla saker till mig själv på områden där jag kan ge mig själv ganska hård kritik. Jag vet helt ärligt inte hur det ska gå till, men jag ska försöka. Just nu gör jag snälla saker, som att meditera, träna, låta mig ta en lång promenad i Visby och få inspiration till blommorna hemma. Men jag säger inte så snälla saker till mig själv. Jag kallar mig hemska saker och bryter ihop kort efter och tar en cigg för då tänker jag ”fuck it, då kan jag skita i allt som är duktigt”. Jag tänker jag ska sluta med det, både vara dum mot mig själv och röka förstås. Jag har bara rökt i två dagar och vad tusan gör det under en hel livstid. Så jag tänkte testa att vara snäll mot mig själv där jag kan vara som mest kritisk. Ni kan väl försöka ni med och se hur det känns. Ett knep är att tänka hur man hade sagt till någon annan man älskar, en vän eller kanske syster. Så… Elaine… du är inte ond. Du gjorde det du tyckte var bäst under omständigheterna. Du är en bra mamma som försöker ge dina barn det bästa liv de kan få trots att de får dela på en mamma så räcker du till. Du har gjort prioriteringar som är bra för familjen. Så även om det gör ont så gör du gott, för alla dina närmsta. Ok. Jag vettfan om jag tror på mig själv men det var i alla fall ett försök. Man ska ju börja någonstans och jag har lärt mig att saker och ting blir krystade innan de blir naturliga. Alltifrån att börja träna, ge beröm till folk man avundas till att sluta prata kroppsnegativt. Vanor är trögflytande men det går att röra om i grytan genom att göra nytt. Jag testar. Negativa tankar om mig själv är trots allt inte en vana utan en tillfällighet som gör mig väldigt ledsen. Det går över. Vad hade ni sagt för snällt till er själva där ni är taskiga?
