Jag skulle säga att jag gråter i snitt två gånger per dag nuförtiden. Varje gång jag verkligen ansträngt mig men ändå inte får ihop det. Att det ligger på kvinnan i ett hetrosexuellt förhållande att hålla ihop och planera sociala aktiviteter för hela familjen är ett satans påfund särskilt när man har mina symptom. Trots det hade jag en jättefin helg. Meryem kom över och det tog lite tid men tillslut så var jag redo att träffa hennes nytillskott Eden. Hon somnade hos mig och jag kunde inte släppa henne. Herregud vilken mysig unge. Först kom tjejerna hem till oss sen begav Evelyn och jag oss till Meryem och co. Hur vacker är inte denna vinter? Så fin❤️ På fredag har jag nästa möte i utredning. Jag längtar så att jag går i bitar. Som att det är julafton eller något. Gustav är lite putt på att han inte ska bli tillfrågad om hur jag är av psykologen. ”Vi har ju varit gifta i tretton år, det måste ge lite information”. Problemet är bara att han inte har känt mig sedan jag var barn. ADHD har man ju från födseln, inget som kommer när man är vuxen. Det är därför Gabby kommer vara min anhöriga. Men jag ska fråga psykologen om Gustav kan få vara med på nåt av våra möten så han får lite koll på vad som pågår och vad det mynnar ut i. Mina symptom är förresten mycket värre innan mens sen klingar det av. Jag skulle säga två veckor innan mens och framåt. Känner ni kvinnor som har adhd igen det och får man isf medicin reglerad efter det? Jag har under hela mitt liv aldrig haft problem att sköta kost och träning från dagen att jag får mens och två veckor framåt, efter det händer all möjlig skit. Brist på fokus, en del hetsätning (som jag förstått att det egentligen är, jag har bara kallat det njutning) och noll motivation. Min PT säger att jag tränar och äter disciplinerat två veckor i sträck som längst, sen faller allt och så har det hållit på i ett gäng år.
