Godkväll fina människor. Jag sitter och tänker på de gånger jag tagit möjligheterna och hållit tal på högtider. Det är inte ofta tillfällen ges och många bangar - inte för att de inte vill säga saker utan för att de inte vågar. Jag försöker tänka att att bara ställa sig upp och säga ”Jag är så glad för din skull och vill utbringa en skål för min vän” är också ett tal, om än ett litet tal, så lik förbannat ett tal. Så gör det inte större än vad det är. Här håller jag tal på Isabellas bröllop Det var inget märkvärdigt tal men Gustav påminde mig om en sak jag återberättade där. Nyckeln till ett långt förhållande. Jag drog den storyn på Odd och Isabellas bröllop. När jag jobbade på Konsum så var det ett äldre par som var stammisar och alltid såg så kära ut. Mitt längsta ”förhållande” då hade väl varat i två månader. Så jag frågade dom vad som var hemligheten bakom ett lyckligt långt äktenskap. Hon tittade busigt på sin man som log och skakade lite på huvudet när hon gick fram till mig och viskade: Sluta aldrig flirta med varandra. Jag brukar nypa han i stjärten när han steker maten. Sånna saker.” Sen gick de iväg. Det var typ så talet var och sen en skål. Så jag tänker att istället för att vara rädd för att tala på din bästa bäns bröllos så ta chansen. Imorgon så släpps förresten ett rykande färskt poddavsnitt av Snacka Snyggt som ger dig verktygen att naila talet! Men tusan vad kul jag hade på bröllopet och vad jag saknar Angelina , Angelica och Denise. De som också var tärnor. Det blir ju så när man hamnar i olika livsfaser och inte längre delar gemensamma vänner som förr så faller sig inte möten naturligt, inte för att man hyser agg utan för sånt är livet. Och vänskap är som gummiband ibland glider man bort och sen tillbaka. Ibland tappar bandet sin elasticitet och man går vidare. Så är det för alla och fint när det inte är nån drama på taket utan bara livet. Jag klickade verkligen men denna kvinna❤️ Jag, Angielina och Denise Sju år sedan! Tiden går❤️
