Jag pratade länge med min älskade svägerska om mammaskapet och hon sa så kloka saker som jag har i bröstet nu och försöker efterleva. Varje morgon har jag haft en längre stund med Pascal i famnen när alla andra barn var vakna. Mest för att han är minst. Men även de andra barnen förtjänar en stund i mammas famn. Så nu ställer jag klockan tidigare och går upp väcker Matheo så han får vakna och berätta vad hand drömde medan vi sitter i hans fåtölj. Drömmarna blir längre och längre märker jag för att tycker det är mysigt, haha. Baby Matheo❤️ Sen väntar jag tills han bytt om från pyjamas till kläder så det här tjatandet från köket inte bli så morgonen startar. Sen går jag ner till Evelyn och kramas och går igenom hur dagen kommer att se ut. Det tycker honom om särskilt med sina autistiska drag. Efter ett tag brukar hon säga ”Nu räcker det mamma, nu vill jag vara ifred” och då lyfter jag upp Pascal som får vakna upp hos mig vid köksbordet när alla äter frukost och jag sippar på kaffet. Det känns som hela morgonen blir så mycket mer harmonisk. Jag pratade så mycket om att bli en 05.00 människa. En vacker dag blir jag nog det, men att få en lugn stund med varje unge på morgonen ger mig en sorts inre frid som meditation inte riktigt kan mäta sig med. Får jag bana väg för att mina barn ska gå dagarna med en varm känsla i bröstet och kärlek från mamma så gör jag gärna det. Jag tycker det är bra att man klär på barnen kläder varje morgon inför förskola/skola. Men min nya rutin är att ”klä dom i kärlek” också. Det har varit ”kläder av tjat” alldeles för många mornar. Nu är de mormarna över för jag har ändrat på mig. Tack Hanna, tack Elaine.
