Att blogga denna gång är helt annorlunda mot de första åtta åren jag gjorde det. Det är så stillsamt och skönt. Förut försökte jag göra det på samma sätt som många andra gör - dokumentera min vardag. Men det var lika tråkigt att läsa som att läsa dagböcker där jag bara berättar vad jag gjort. Det som har gett mig mest glädje har varit när jag berättar hur jag tänkte på den tiden. Och det verkar vara så här inne också. Ni gillar tankarna, tillbakablickarna och relationer precis som jag. Så skönt att vi kan dela det här. Men en viktig sak som hände var att vi firade Evelyn 5 år❤️ Förr kände jag mig som en paparazzi bland vänner som skulle fota precis innan alla började äta så att det såg så där fint ut. I helgen när vi var hos kompisar så fotade jag när vi hade ätit och alla var uppe i sina samtal. Det var så skönt. Jag var bara Elaine, inte bloggaren Elaine på besök. Samma sak igår så hade vi kalas för Evelyn och visst fotade vi, men jag berättade för föräldrarna att det var för privat bruk och inga av deras barn skulle hamna på nätet. Sånt får man förvarna om när man är en halvt offentlig person som dessutom sidekickar som influenser. Det var rätt skönt att fota Gustav efter kalaset utan att han kände av det och var sådär slut man är som förälder efter ett kalas. Det är skönt att inte störa folk med oron att behöva hamna på nätet. Att man bara kan slappa som Gustav på fotot. Jag kan tycka det är jobbigt att umgås med folk som ständigt är i mobilen och kollar sociala medier. Eller personer som överdokumenterar stunden vi andra försöker njuta av. Och att samma som dokumenterar kollar upp hur många som gillar det hen nyss dokumenterat istället för att gilla stunden. Sån var ju jag förut då jag kände pressen av att vara influencer. Idag känner jag istället glädjen av att det räcker med att vara jag härinne. Ni kräver fan inte mer, haha. Himla skönt och jag önskar att jag fattat galoppen tidigare! Två självgoda med glada päron som nyss avklarat ett bad och studskalas åt Evelyn❤️ Önskar er alla en underbar start på veckan utan paparazzivänner, och tack snälla att ni hittat tillbaka! Kram Elaine
