GUD! Vad intressant att läsa era erfarenheter från barndomen och tack för att ni delar era perspektiv så snällt! Frågar om det kan vara ett Stockholmsfenomen att vi skickar kompisens barn på rummen medan familjen äter. Tänk om det är så att vi Stockholmare är så dryga? Många av er säger att ni är svenska och aldrig hört talas om det. En del av mig blir lättad och en annan del av mig blir oroad. Är det så att vi barn med invandrarbakgrund blivit utsatta för rasism då? Att det inte är ett svenskt fenomen utan ett rasistiskt. Fråga vilken person med invandrarbakgrund du vill och de har varit med om att sitta i svenska kompisens rum medan familjen äter middag. Att fenomenet är så allmänkänt för oss med mörkare toner och okänt för mina älskade svennebanan svenskar (älskar att ni kan omnämna er/oss så utan förakt, jag är själv en riktig svennebanan) är inte det ändå väldigt intressant? Jag kan ju bara prata från hur det var för mig i Bredäng. Det är en ort. Det finns massor av orter. Några av er hade mina erfarenheter men ändå få jämfört med alla er som tyclte det lät helt befängt. Dessa kommentarer gav mig både hopp och vår svenska kultur men också rädsla över att det var rasism vi utsattes för? Vad tror ni? Sen när det kommer till att ha bröllop, fylla-jämt-fester så känns vi rörande överens om att man bjuder på något man har råd att bjuda på. Ta ner det till te-fest om det är så det ser ut ekonomiskt men det är mycket generösare än att be om pengar från gästerna. Det tycker i alla fall jag (som var nära att göra skiten i somras😅😂🙈)
