Tack för alla tips om snuset! Det här är en rätt big deal ändå. Ni ska bara veta hur mycket jag njutit av snus i sommar och levt i förnekelse om att jag skulle varit beroende. ”Jag tycker det är mysigt att ha dosan i fickan” sa jag till Gustav som log och sa försiktigt att jag var beroende. Jag kände mig lite falsk mot er som inte berättade att jag snusade, men samtidigt så vet jag inte om man ska skylta dåliga vanor? Det känns som att det är en balansgång. Det finns ju de som pratar om ansvar när man har ett stort följarantal. När jag ställer frågor som anses dumma och ”du borde läsa på innan du frågar” så blir jag lite kluven. Jag är ju inget uppslagsverk och ibland så vill jag ju ta genvägar och fråga er eftersom jag är en och ni är fler. Jag är övertygad om att ni är 1000 gånger klokare än mig både enskilda personer och såklart alla tillsammans är ju miljarder gånger smartare. Jag tycker att när jag fiskar på frågor får jag napp med bra svar och studier, ibland kan det också komma nåt troll eller nedlåtande kommentar men det är försvinnande få tillfällen det sker så det känns ändå värt att fråga. Jag tränade med Faje igår Mina tänder är alldeles gula och svartprickiga av laktritsroten som jag tuggar frenetiskt nuförtiden. Jag ser ut som en galen kvinna från stenålder när jag sitter och gör det. Allt för att inte halka ner i snus eller stimorol igen. Jag tycker Måbra redaktionen är så goa men jag tänker att ha en influencer som börjat snusa kanske inte är på deras topp-tio-önskelista. Samtidigt som det är rätt mänskligt att berätta att man gör/gjort det. Vad tycker ni? Ska jag berätta när tankarna går på sämre stigar bara för att det ska bli mer mänskligt här? Jag kan ju som alla andra tänka negativt om saker och ting, vifta bort en ätstörd tanke, ta bilen till solna och vilja ta en cigarett och låtsas att jag är 24 och singel, bli glad av en sexistisk komplimang på dagar då jag känner mig som en trött rugguggla med bröst ner till rännstenen och en hållning som ett hopprep. Är ni med? Skulle ni gilla att jag erkände det eller ska jag vara lika käck med mina mån om att gå upp 05, meditera, vara färdigtränad 06 och hoppsa till jobbet vid 07.30 och sitta där med en psykotiskt glatt leende när mina kollegor kommer in. Typ så här. Vad mager jag ser ut här förresten, här krisade Gustav och jag 2014. Personligen känns det som en mardröm just nu. Jag ser hellre en snusande trött chef med rufsigt hår och stort hjärta. Inte för att tjejen på bilden hade mindre hjärta men jag tycker det är så skönt med skavanker dessa dagar.
