Fan vad mysigt det är att läsa era kommentarer om att känna er utanför men ändå inte vilja vara med. Att jag inte är ensam om att känna så är så himla läkande och fint. Tack för att ni vågar dela med er på ett för mig så sårbart inlägg. Jag sa det till Gustav också att något som varit sönder i mig sedan mellanstadiet läkte plötsligt när jag fick prata med Gustav och höra hans analys. Kanske vågar jag vara närd fullt ut nu? En sällsynt fågel på denna jord men helt ok med det. Unleash the nerd Jag har länge sagt att innerst inne är jag en tatuerad kvinna med färgstarkt hår, egna kläder och stort hjärta. Jag har under tiden jag bejakat min inre nörd eller snare mitt sanna jag även börjat kolla på kläder som faller mig i smaken. Jag har haft silkesblusar och ofta skinnbyxor sedan tio år tillbaka. Men det är inte jag. Jag tror att det här är mer jag. Vi får se om jag vågar. Kläder måste kännas som den där gamla ryggsäcken som sitter som gjuten på ryggen. Inte som en ny mustasch som bär människan istället för att människan bär mustaschen.
