Det var 2004, jag var 15 år och på ett ungdomsträningsläger och fick dela stuga med en av mina bästa kompisar. Vi hade känt varandra i två år och under det här lägret tog vi nästa steg. Vi höll handen i smyg och jag satt lite extra mycket i knä, vilket man redan gjorde en del eftersom man var 15 år… Det här var på höstlovet, i december så kom han upp till Stockholm med sina föräldrar för att gå på en föreställning med Robert Gustafsson. Vi sågs på fredagskvällen, gick på bio och så filmen Superhjältarna. Vi höll handen under hela filmen och innan filmen tog slut så pussades vi, i mörkret. Då var det ju ingen som såg och då hände det ju inte riktigt på riktigt va? Kanske var det så jag tänkte… Jag åkte hem på kvällen och han åkte till hotellet där hans föräldrar var. På lördagen åkte jag in till stan för att träffa honom. Vi tog en fika, satt i kulturhuset och tittade ut över plattan och allt folk som rörde sig. Vi höll hand och pussades, i ljuset så att människor kunde se oss. Sen mötte han upp sina föräldrar för att gå på föreställningen som de hade åkt till Stockholm för och jag mötte upp några vänner. I pausen på föreställningen ringer han och frågar om jag vill ses. Självklart! Han lämnar sina föräldrar och möter upp mig. Vi går till kulturhuset som har öppet sent. Sen åker jag hem och på bussen hem får jag ett sms. ”Är vi tillsammans nu?” jag svara ja. Två veckor senare kommer han upp och hälsar på. Allt är som det var innan, vi är bästa kompisar och kära. Sen åker han hem igen. 50 mil söderut. Efter två år av smsande, telefonsamtal och att ses en gång i månaden så flyttar han, upp till mig. Vi går i tvåan på gymnasiet. Efter studenten flyttar vi ihop på ”riktigt”, vi flyttar till en egen lägenhet. Ett år efter det köper vi vår gemensamma lägenhet som vi nu har bott i, i 3,5 år. Det har aldrig varit bättre! Vi har varit tillsammans i över 8 år och i maj förra året så frågade han om jag ville förlova mig med honom. Jag som inte trodde att det kunde bli bättre men det kunde det! Nu sitter jag här, 23 år gammal och tittar på ringen på mitt finger samtidigt som tänker att jag har hittat killen som jag vill vara med och dela livet med. Jag hade tur som hittade honom tidigt så att jag får tillbringa så mycket tid som möjligt med honom. Det är fantastiskt! Bloggvännen Sara. Har du en kärlekshistoria eller annat härligt pirrigt, mejla till bloggstory@snackasnyggt.se
