Jag halvt galen för att en taxiförare snackar högt i telefon. Jag är inte helt säker på det där med vett och etikett i taxin. Idag blev det lite knepigt. När jag sitter i taxin så passar jag på att ringa en massa jobbsamtal och skicka mejl. Det som hände idag var att min fantastiska retorikkollega Jennie Gotsis och jag bollade lite idéer över telefon om hur man kan göra en föreläsning om argumentationsteknik. Samtidigt så pratade min taxichafför högt i sin telefon och jag kunde inte tänka. Jag (viskar till Jennie): Jag kan inte tänka... Jennie: Varför det? Jag (viskar forfarande): Taxichaffisen pratar skithögt i sin telefon... Jennie: jaha... Jag: Är det ok? Jennie: (skrattar) jag vet inte... Jag: Inte jag heller, men jag betalar ju 595 spänn för att komma till Arlanda. Får man en babbelmaskin på köpet då? Ska jag säga till? Jennie: Ja, men gör det snyggt. Jag: Ja, men du får vara min retorikkonsult nu och se till att jag säger det rätt. Jennie: Ok! (skratt) Jag (till taxichaffisen): Ursäkta. Förlåt. Skulle du bara kunna prata lite lägre? Taxichaffisen: Ja självklart. Jennie: Det där gick ju bra Elaine. Taxichaffisen fortsätter att prata i telefonen... Taxichaffisen slutade prata i telefon till slut, och Jennie gav mig godkänt. Men jag kände mig ändå som en diva. Usch. Men vad tycker du? Är det ok för en taxichaufför att snacka i telefon när han har en kund? /Elaine, förvirrad retoriker
