Jag kan vara den jobbigaste författaren när jag har lämnat in manus. Anders har ju haft mig som sin författare i tio år nu så han vet ju hur det är. Han bara skrattar och lugnar mig med besked direkt "Nej, Elaine jag har inte hunnit läsa än men snart så. På torsdag kommer jag börja läsa och då är jag säker på att jag inte kommer kunna lägga den ifrån mig". Jag blir så glad över att få ett svar. Men kan inte sluta utan ber honom spekulera högt i hur han tror att den kommer att vara. Han bara skrattar. Han kan ju inte spekulera i något han inte har läst. Men för min skull gör han det. Anders: Om jag får bestämma ger vi ut den 2019! Jag skriker: YES, så vi har en deal! Anders skrattar: Jag har ju fortfarande inte läst den, jag säger bara att jag vill och hoppas att den är bra. Jag: Det är en MYCKET bra början. Jag har ju dessutom skrivit 100.000 tecken, hur många tecken ska en roman vara. Anders: Ungefär 500.000. Jag högt: JAG DÖR! Så har man suttit med hybris och trott att man varit nära mål. Nej ni högmod går förefall, men missmod går fan ingenstans. Jag är inte missmodig i alla fall. :) Fortsätt att hålla tummarna vettja. När jag är klar och inflyttad i huset så hoppas jag att valåret och krim- och barnböcker är det jag får fokusera på. Hade varit så kul!
