Gordmorgon gott folk! Matheo, Gustav och jag hade sånt fint och roligt samtal igår att jag dog lite. Ett genombrott i kommunikationen och avbrott i spiralen av bråk vi haft. Jag känner mig så lättad. - Matheo jag tänker att vi ska öva på att bråka bra för bråka gör man ju men vi har gjort det lite dåligt på senaste. - Ok, svarar han lite skeptiskt. - Så jag tänker att jag säger meningar och så får du svara på olika sätt. Dåligt, medelbra, bra, superhövligt, låter det bra? - Ja, utbrister han med sitt underbara leende blandat med för stora tänder, mjölktänder och gluggar. - Matheo nu måste vi lästräna! - Hur ska jag svara mamma, frågar han förväntansfullt. - Svara dåligt. - men fan vi skiter i det, sa svarade Matheo och garvade åt att han kunde klämma in svordomar plötsligt. Så här höll vi på och sen vände vi på det. Jag fick svara på olika sätt och berätta hur de svaren hade känts för honom. Mycket skratt och allvar men framför allt riktigt bra. Det här kanske man skulle kunna göra något av? Jag ska prata med Petra som skrivit Med känsla för barns självkänsla. Jag fick plötsligt en idé! Men från idéer till sorg. Jag ska på begravning idag. Min pappa 2, Anders begravs idag. Min lillebror och mina bonussyskon Ulrika och Peter är hans barn. Jag var också han på sätt och vis ju. Han var i alla fall min hjälte. Vi får se om jag bloggar senare, det kan hända att jag är jätteledsen sen. Ni läser mer om min bonuspappa här❤️ Jag hade tur med min bonusförälder. Jag ska återpublicera ett gammalt inlägg om en annan sorts av bonusförälder senare idag. Hade du tur eller otur med din/dina bonusföräldrar som barn?
