Jag råkade lägga till ett a på länkadressen till min blogg och hamnade på ett gammalt blogginlägg från 2011. Det var så mysigt att läsa text skriven innan jag blev trebarnsmamma. Wow. Jag läste vidare, följde länkar, hamnade på min gamla plattform och läste säkert 30 sidor fyllda av blogginlägg från 2014. Jag blev så ledsen när jag såg mig själv där för ni ser inte det jag ser och känner på det där kortet. Jag skrev på boken Medan han lever, men det syns inte. Jag hade precis mött min pappa i rättegång, men det syns inte. Jag var djupt olycklig och posttraumatiserad. Tyngden i mitt bröst och sorgen syns inte på bilden. Jag kände mig så ensam trots att jag hade Gustav och Matheo. Även Evelyn i magen på detta kort. Men det var hemligt. Jag visste inte vad som väntade, att jag skulle bli en tigermamma. Jag hade inte orkat med informationen om Williams syndrom då. Men jag tog mig igenom allt, det gjorde jag. Åh så skönt.
