Godmorgon folket❤️. Det är nu en vecka kvar till Tennbröllopet och det känns riktigt pirrigt. Jag känner mig lite härjad av allt jobb jag har att göra men samtidigt riktigt glad på dagarna. Igår han jag dra en mjuk borste genom min dotters hår och bygga lego med Pascal innan de gick till skola och förskola. Matheo såg jag spegla sig och titta bekymrat på sitt hår. Han sa ”jag måste verkligen klippa mig”. Ok jag sa ”Det är första gången du säger det innan vi säger det, du börjar bli stor.” ”Är det så?” Svarade Matheo förvånat. Ungen❤️. Jag håller på att skrapa ihop familjemedlemmar till mig till bröllopet, det är så tydligt hur stabilt Gustav har det och hur turbulenta mina familjeförhållanden har varit. Det här tydliga gjorde ont först men nu börjar jag glädjas åt de familjebanden jag har. Joel och Emil har verkligen blivit som mina småbröder, jävligt stora småbröder men ändå. Dom är verkligen två av mina bästa vänner. Och mina kusiner på andra sidan Wendy och Lucette är de där storasystrarna som alltid finns där och rycker ut. Som att de går med på att komma hem till mig en vardag vid lunch och dansa, inte för att båda har den bästa kordinationen (en anser sig ha utmaningar men hon var grym) utan för att de vet att jag blir glad och går igenom grejer just nu. Jag står där mellan fyra kusiner, precis i mitten och känner mig så älskad. När jag tänker på det så är det inget att skrapa ihop. Jag är rik❤️
