Pascal min älskade lilla treåring. Mamma är din stora nallebjörn och du skulle gärna vara siamesisk tvilling med mig om du fick. Dessa dagar är väl räknade och jag carpar skiten ur diem av dagarna då du vill gosa med mig. Inte ens på kvällarna ropar du särskilt mycket längre och det är både en lättnad och snopet. Är du stor nu? Jag har börjat inse varför det yngsta barnet blir mammas bebis. Det känns helt overkligt att samtliga barn är blöjfria och alla bara blir äldre nu. Ingen bebis att amma igen. Antagligen. Jag trodde faktiskt att jag var gravid härom månaden då mensen var två veckor försenad och när den väl kom så var det som ett missfall - trodde jag nån dag in på mensen tills jag insåg att jag glömt kvar en tampong. Där gick jag och sörjde mitt tampongbarn.’😅 Livet varar ju inte i hundra år och dygnet har ju bara 24h. Hade jag varit yngre hade jag gärna skaffat ett fjärde barn men jag tror aldrig dessa känslor av ”bara en till bebis” kommer. Jag vill amma igen. Jag skulle lätt vara amma for life om det fanns kvar som fenomen. Men jag skulle ha svårt att lämna ifrån mig bebisarna då. Jag fyller fan 40år i år och allt jag önskar mig är en till bebis. Jag vet att det inte är rationellt, men det är det jag önskar mig Gustav.
