Huset var ju underbart i verkligheten - vi hade bara sett det på bild. Precis lagom för oss tror jag. Jag kan skriva så mycket om Älgö och köpa-hus-situationen att jag nästan måste göra ett videoinlägg om det sen. Men vi fick en sån bra förståelse för ön tack vare bloggvännen Angelica som både mötte upp oss vid huset, visade oss runt på Älgö och bjöd oss på kaffe hemma hos sig! Hur snällt var inte det?! Vi träffade både henne, hennes man David, deras fina familj och minstingen Stella som Matheo kanske får bli kompis med om vi flyttar dit. ❤ Tack snälla Angelica, att få ha dig som granne skulle ju vara en dröm. Hon drog ihop en tjejmiddag åt småbarnsmorsorna i krokarna, ingen kände ju någon. Men nu så har de världens sammanhållning. Så skönt när initiativtagare som Angelica finns! Sen såg vi självaste Michael Persbrandt pulsa omkring i snön. Han bor tydligen på ön han med. Gustav trodde det var en fullgubbe som såg ut som Persbrandt och skojade först "Titta där är Persbrandt. Höhö! Men det ÄR Persbrandt!" Men han såg inte ut som en fullgubbe, han såg ut som vem som helst. :) Nej nu ska jag hoppa ned i badet med Matheo och sen ska vi se på en dokumentär på SVT som är intervjuer med vuxna som blev misshandlade som barn "Vad hände med barnen?" Se den med mig så försöker vi göra skillnad i morgon.
