Det är inte helt fel. Jag ställde in allt idag för att ha orken med mig imorgon. Mitt i allt snor hade Lindex budat kläder till oss ? Jag tog en de två påsarna förvånat och satte mig i soffan med dem. Jag har inte burit en klädpåse i år. Det är alldeles tyst och Gustav ler mot mig. Gustav: Minimalisten ser väldigt glad ut över kläderna. Jag ler generat: Kläderna till barnen.. Gustav: Det finns nog nåt till dig också. Jag: Äsch då. I övrigt så har jag kollat filmer. Ett helt gäng faktiskt. Solsidan filmen var ju underbar och sorglig. Tänker på brustna hjärtan och hur man går vidare trots att man vill stanna kvar, hur hemskt det är. Och hur man kanske fortsätter att gå trots att man blir kallad tillbaka. Man vill ju inte bli mosad två gånger. Har ni varit tillsammans med folk som gör slut med en stup i kvarten. Hemskt. Så var mitt ex i Barcelona och jag vart lika förtvivlad varje gång, tills jag valde att gå vidare trots att han vill ha mig tillbaka ytterligare en gång. Här står jag i Barcelona 2011 och klurar gamla minnen. Har ni varit med om liknande?
