Varför ska det vara så stressigt? Jag hinner med precis allting som står på agendan men får hoppa lite mellan pusselbitarna och vara flexibel. Det är inte helt lätt, men det går. Jag kämner ändå frid i själen och att jag och lilla familjen är på en bra plats. Det är det allra viktigaste för mig. Fyra gånger blev jag stannad idag av så fina människor - er som följer mig. Ni sa ”tack” ni sa ”Du är så bra” och ni sa ”tack för ditt tal”. Mitt i all stress stannade jag upp och tog in era ord, lät dem sjunka in och värma i höstrusket. Tack till er ni gör stor skillnad för mig i vardagen. Igår när jag stressade med tre barn och flyttkaos så undrade jag för en stund vad jag höll på med. Elaine , kan du inte bara vara lite normal och skippa talet för tusentals i publiken en söndag? Så sa jag till mig själv vid nåt tillfälle. Men så svarade jag mig själv och sa Nej, det kan jag fan inte för jag ska förändra världen för barnen och det är inte så himla normalt. Varför ska man vara så normal egentligen? Bättre att vara sig själv!
