Jag går igenom hela mitt liv dessa dagar. Det läggs ut ett nät på det som varit och nätet lyser upp de delar som kan ha mynnat ut i min diagnos. Imorgon 10.30 får jag vet. Jag har drömt så många konstiga drömmar där återgivningen bestått av en massa märkliga besked - vi har kommit fram till att du är av den sällsynta diagnosen DIH. - vad är det? - Dum i huvudet. Bara en random bild när Marie sov över hos oss och inte var beredd på att jag tog kort. Sen har jag drömt att de kommit fram till att jag egentligen är en häst. Man kan säga att jag hänger upp mycket på återgivningen - inte hela min person såklart men många utmaningar jag har i livet. Imorgon 10.30 får Gustav och jag äntligen veta. På tal om Gustav och livsnätet som lyser förklarande på delar adhd kanske är förklaringen. Gustav har sagt att jag har höga toppar och djupa dalar i vår kärlek. Nu är inte dalarna så djupa som de varit historiskt men jag är definitivt mer kär i honom än han är i mig - inte för att han inte är kär utan för att hans känsloregister inte går lite högt upp. Så är det väl för folk men jag kan sörja att han och andra inte kan känna den där känslan av att bröstkorgen spricker av glada känslor, att man drar djupa suckar i glädje och avfyrar kärleksförklaringar en verkligen menar. Har två personer med adhd häftigare passion och ett mer explosivt kärleksflöde? Kanske också häftigare bråk? Det skulle aldrig gå om Gustav blev så arg som jag kan bli ibland, jag är tacksam att han inte är sån. Lika barn leka inte alltid bäst i alla fall inte i mitt fall. Men när jag ser två som jag bubbla loss på samma frekvens av kärleksuttryck så kan jag inte låta bli att undra - är personer med adhd mer kära och mer passionerade? Vad tror ni? Stefan är passionerad med mig i New York 2011😅. Han har alla symptom jag har men inte gjort en utredning.
