Det är tisdag och jag vet att många som jag kanske inte alltid har de mest avslappnande stunderna under helgerna då man är lek- och fritidsledare åt barnen. Så ska ens egna andetag räknas in där. Jag är nästan som lyckligast och mest avslappnad precis innan jag ska sova. "Nu är det ingen som ropar på mig, bara min kudde" brukar jag tänka som somnar i total lycka. Jag har, som jag har skrivit tidigare varit nära på att gå in i väggen. Jag brinner för mitt jobb och ägnar därför extremt mycket tid åt det. Men oavsett hur roligt jag tycker att det är så säger min kropp ifrån och den ber mig vila. För att undvika väggen har jag börjat jobba en del med att försöka minimera stressen i mitt liv. Här är några av de sakerna som hjälpt mig: MINDFULLNESS Det har hjälpt mig att varva ner i vardagen. Det känns nästan som att jag andas ut alla stress på min morgonsession. Testa appen Headspace!! Det tar mig från sur till harmonisk TRÄNING Jag har kört med David sedan 2008, tycker det är så skönt att någon säger till mig exakt vad jag ska göra när motivationen svajar och huvudet är trött av alla tankar. Känner mig så mycket starkare och piggare efter våra träningspass. Evelyn är PT hemma, hon peppar alltid mig till tusen när jag vill lägga ner så hejar hon mig upp på benen igen! ÅTERHÄMTNING Nyckeln till allt. Förut tog jag med mig jobbet hem, på kvällar och helger satt jag med jobbet trots att jag egentligen hade behövt återhämta mig. Att lägga undan telefonen minst en timme innan du ska sova och istället läsa en bok, ta ett bad eller ha en betydelsefull konversation med min man. Att prioritera sömn och vila har verkligen hjälpt mig. Sovrummet har verkligen varit prioriterat i alla våra boenden, här var etagevåningen vi bytte villan mot. STÄLLA RIMLIGA KRAV Det här är en av anledningar till varför jag anställde Emma som min VD Assistent. Min krav på mig själv har alltid varit extremt höga, jag vill så mycket. Jag vill hinna göra det jag älskar - att jobba som retoriker. Jag vill hinna hjälpa alla utsatta barn och jobba mer med min välgörenhetsorgnistion Treskablinoll. Jag vill vara den bästa mamman till min barn och den bästa frun till Gustav. Nu när jag anställt Emma så kan jag släppa en del av kraven runtomkring och tänk att saker jag gjorde är en heltidstjänst. Hon brukar fråga "Hur hann du?" och det gjorde jag ju inte. Det kan ju som mycket annat, vara svårt att ge sig själv beröm för det presstationer man åstadkommer. Men hon påminner mig om det jag gör duger och att min tidigare livssituation var helt ohållbar. Skulle jag säga "skaffa en assistent" så hade jag tappat det, var inte oroliga! Mitt tips här är att prioritera, kanske skriva en lista med saker som är viktiga för dig? Sätt gränser, ibland kanske det är bättre att tacka nej till en arbetsuppgift. Och att inte vara för hård mot sig själv. Gå tillbaka i tiden och reflektera över hur långt du har kommit. Ställer ni också höga krav på er själva?
