Jag kan verkligen vara en misil. Lägger man en fråga i mitt knä som får igång hjärtat så fyrar man av mig. Det ska inte utnyttjas. Hela helgen ägnade jag åt att anmäla och kontakta Sos för två misshandlade barn. Mina egna barn som hade sett fram emot en helg med sin mamma fick istället en stirrig och upptagen mamma. Det är inte ok. Samtidigt läser jag Cissi Wallins inlägg. Hon är inte heller helt olik mig. Hon vågar vara obekväm, tycka och tänka publikt. Ta ställning. Men ibland utnyttjas det. Nu pratar vi lite om förebildsglorian. Det räcker nämligen tydligen inte att ha EN primär hjärtefråga som kvinna och feminist och driva den 12 h om dan. Nä, idag har jag fått x mejl från arga kvinnor som undrar varför jag inte stöttar deras kamp/uttalar mig om det som händer i Libyen. Och så mejlen från de besvikna veganerna som sett mig äta kycklingklubba på nån bild och är djupt besvikna. Vet ni? Fattar exakt varför såpass många kvinnor bränner in i den berömda betongväggen och sen försöker plocka ihop skärvorna av det som varit ens ork. De orimliga kraven. Skuldbeläggande-disco som aldrig tar slut. Mammorna på nätet som givetvis måste fråga hur mycket jag egentligen hinner vara med mitt barn just nu. Aldrig riktigt tillräcklig. Alltid några man inte tillfredställt och ska bli varse om känner sig glömda. Jag har inte ens hunnit sätta mig in i det som sker i tex Libyen pga DET HÄNDER SÅ MYCKET VIDRIGT ÖVERALLT HELA TIDEN. Och jag är en vit priviligerad champagnesocialist-feministhagga som försöker navigera i en samtid där man alltid får viss bajsmacka hur man än gör/inte gör. Det finns otaliga tex rasifierade aktivister som äger frågor jag aldrig ens skulle drömma om att försöka äga. Dom har mitt fulla stöd. Men jag är inte en vandrande public service-tombola. Och förväntar mig minst lika mycket krav på män som har många följare, att man går på deras "brist på engagemang" i frågan x och frågan y. Men det kommer såklart aldrig hända. Mvh kundtjänsten är stängd och haggan behöver en grogg. - Cissi Wallin. Herregud vad jag känner igen mig. Om jag kunde klona mig själv då hade jag varit djurrättsaktivist, miljökämpe och dessutom tagit alla möjliga ärenden som folk mejlar mig varje dag. Jag hade svarat långt långt på varenda fint mejl och förtroende som jag har privilegiet att få men inte tiden att svara på. Hade jag det så hade det enda mina barn sett av sin mamma varit en stirrig blick i en skärm och fingrarna på tangentbordet. Om jag kunnat ta alla frågor så hade jag. Men jag kan inte. Jag vill rädda all världens barn men jag måste ta hand om mina tre barn först och se dem för att jag satte dem till världen. Dom är MITT (och Gustavs såklart) ansvar. Jag tänker inte missa dem. Men i den mån jag kan ska jag kämpa. Mellan 9 till 5 och när jag inte jobbar såklart.
