Om ni såg en sån här på Bromma flygplats i morse så var det jag. Matheo vaknade och grät en gång i halvtimmen hela natten. Ganska sjukt för innan jag somnade så tänkte jag för en sekund att tänk om jag skulle försova mig. Det får liksom inte hända i min bransch. Man kan inte säga till tvåhundra personer i publiken i Göteborg att föreläsaren har försovit sig. Du förstör ditt rykte för livet. När jag väl somnade vid 04.00 så kunde inte två väckarklockor få liv i mig klockan 06.10. Jag vaknade klockan 06.50, 30 minuter innan planet gick. Jag sket i väskan drog på mig kläderna (trodde jag) och hoppade in i taxin. Vi var på plats tio minuter innan avgång. Tacichauffören var så dum i huvudet att det egentligen inte är värt att nämna. Men han hade två bedrifter: 1. köra extra långsamt för att lugna ned (!) kunden. 2. Få en temperamentsfull person att hålla sig från att explodera för annars hade han kört ännu långsammare. Jesusnivåerna var rätt höga för att vara jag. Hade gärna gjort en Tyson på honom egentligen, sparkat ut honom från taxin och kört själv. Väl framme sprang jag före kön genom kontrollen, förbi en kund som skrek "Hej Elaine". Väl framme säger personalen att planet är försenat. Jag högt så cirka 100 personer på flyplatsen hör: JESUS FINNS!" Och när alla tittar glatt förvånat på mig och jag inser att alla hör så känner jag att jag ändå måste stå för det jag sagt så jag ler mot min spontana publik i Bromma och säger: Det finns en Gud." Sen går jag fram till min kund Hans och kramar honom lite för länge, som om jag hade överlevt en olycka. Han försöker artigt att släppa men jag håller kvar. Vet inte vad som flög i mig men jag var ju knappt vaken. Sen tittar jag på honom och säger: Nu ska jag köpa mig en parfym!" Och det är då när jag lämnar honom och går malligt mot parfymdisken som jag upptäcker att min skjorta är öppen. Alla knappar är öppna utom en och skjortan hänger utanför byxorna. Bh, mage och allt har jag visat för Bromma flygplats.... Det kunde dom gott få. Tihi.
