Tårarna bara öser ned. Läser om Pigge, Emmelie Ohlsson och många fler som förlorade sina nära och kära till Tsunamin. Sen läser jag Magdalena Graafs blogg. Den känns så ärlig och genuin. Jag är så glad att hon har kvar alla sina läsare under sin fas av sorg. Man vet ju aldrig. Ni var många som var med mig när jag sörjde farfar. Jag delade med mig av sorgen här på bloggen. Men ibland var jag rädd för att någon skulle kommentera något i stil med "nej, nu får du rycka upp dig". Det hände aldrig och det verkar vara så för Graaf också. Så skönt. Ni är människor som läser bloggarna och ni har, precis som oss bloggare, livsfaser och det fina är att de går över och så kommer det nya. Men jag inser att jag mår bra av att läsa hennes blogg oavsett fas. Hon hanterar allt så rätt och ärligt. Vi är alla med om sorg nån gång. Vad läser ni gör bloggar förutom min?
