Jag blir extra fåfäng när jag är gravid, i alla fall under den andra trimestern som jag är i nu. I den första trimestern kunde jag liksom inte tänka på att piffa till mig eftersom jag mådde som ett anus. Hur piffar man till ett anus (svara inte på det är ni snälla☺️). Den sista månaden så gav jag nog upp förra graviditeten. Jag pressade 90 kilo och kände bara att andas var tungt. Saker jag gillar med att vara gravid (första tiden borträknad eftersom den hatar jag): Folk är så snälla och hjälpsamma runt en. Man komplimangbombas i synnerhet av kvinnor! Det där systerskapet blir extra starkt. Jag slappnar av. Släpper ut det som vid tillfällen hålls in - magen. Stora kläder! Gud vad det är skönt? Fattar inte att jag orkade träna i mina tajta korta saker. Jag ska alltid ha stora t-shirtar och långa byxor. Det jag ogillar med med att vara gravid: Att inte kunna prestera lika bra på gymmet. Lukterna, dör. Och att ha känslig näsa och mage är den sämsta kombinationen. Gud vad jag har sprungit ifrån mina pruttar i ren skär ångest. Hormonerna och utbrotten. Men jag har faktiskt inte fått ett enda så här långt. Jo, mitt första kom idag på stackars David. Tur att vi har känt varandra i 19 år. Det är inte så här man tilltalar sin PT. /Elaine, smäller i sig O'learys hamburgare utan bröd eller pommes innan hon beger sig för att lyssna på branson.
