När jag tänker på tiden jag inte har med barnen just nu så försöker jag ändå tänka på mornarna jag har med Evelyn varje dag. Hon tassar ner vid 06.30 i slutet av mitt pass och lagom tills meditationen börjar. Då sitter hon där i mitt knä och andas med mig och upprepar ord hon inte förstår men som Headspace säger att jag ska säga på engelska. Den tiden med henne är guld men också meditationen är guld. Som person med adhd kan du länge grubbla över utbrott du haft, det har jag berättat förut. Nu när jag inte grubblar lika mycket längre så försöker jag jobba med att förlåta mig själv och älska mig själv bättre. Så jag går en tiodagarskurs som heter Selfcompassion i appen. Den är så fin och jag lär mig att förstår att älska mig själv blir att jag lättare kan älska och ge kärlek till andra, till och med de som jag har utmaningar med. Efter meditationen och under tiden så fylls jag till sån kärlek till så många jag håller kär. Massor av personer dyker upp i min meditation och jag skickar ofta ett sms till dem eller ringer ett kort samtal om Evelyn beslutat sig för att gå upp till köket för att vänta på att jag flätar hennes hår. Igår ville hon cykla på assault biken men nådde inte upp. Då sa hon att "När jag blir stor kan jag cykla med dig och träna med dig mamma. Och andas." Älskade unge. Jag är så glad att den här livsstilen är något hon tycker om att vara med i och att hon får en mamma att sitta i knät hos när hon mediterar. Det kommer vara så naturligt för henne när hon växer upp. Jag är så glad att jag kan föra i det här naturligt hos henne. När jag tänker på min egen barndom och vad min sjuka pappa valde att prägla den med så mår jag illa. Men jag är inte längre arg eller dagligt påverkad. Jag har för mycket kärlek och tacksamhet till min lilla familj för att låta honom få plats. Men hur vi levet och vad vi fyller barnens vardag med präglar. Jag är så glad att de inte ser mig bakom en skärm länge. Nu ska jag bara se till att de inte ser mig inlåst på ett hemmakontor heller. Ha en fin helg älskade ni och tack älskade bloggvänner som frågade om det här blivit en adhd-blogg permanent. Det var så jädra skönt att skriva om helt andra saker denna vecka, så himla skönt. Jag kommer säkert ha episoder av tankar på adhd, men herregud vad skönt det var med avbrott efter ett långt fokus på det här i bloggen. Tack snälla för att ni är här trots att jag snöar in på saker som fyller mitt liv för tillfället.
