Godmorgon kompisar! Hoppas helgen var fin! Jag hade en fredag från helvetet och inser att jag behöver en stor förändring för att få min jobbvardag att gå ihop. Allt måste göras om på jobbet. Lyssna på hur min fredag var: Jag skulle läsa på ett uppdrag klockan 07.00 och presentera det för kund 08.00 -09.00. Sen skulle jag prata med min poddproducent på Libro mellan 09-09.30 och var på plats i studion en kvart efter mitt digitala kundmöte - bara det är omöjligt. Inspelning i podden mellan 09.30-10.45 och sen deadline på att läsa ut och skicka alla korrigeringar innan 13.00 samt ta ett säljmöte med mitt förlag 13.00. Sen skulle jag förbereda efter ytterligare inspelningar av 5 stycken poddavsnitt hela eftermiddagen. Ni hör ju. Så här har mitt liv sett ut hela hösten och jag har inte haft hjärnan eller medicinen som hjälp för att se det, nu ser jag hur galen tillvaro jag har haft. Så till följd av fredagen och flera dagar av stress och extremt dålig sömn så kunde jag såklart inte sova. Låg och stirrade i taket och tankarna snurrade över hur jag ska fixa allt nästa vecka som är lika om inte knäppare. Klockan 23.30 började min hjärna tänka på snabba kolhydrater och jag tänkte att ”Wow, där är du ju adhd:n. Jag fattar att du mår som du mår idag för mitt jobbliv är fucked up.” och sen gav jag mig hän. Fuck it, jag vet varför symptomen kommer och jag vet vad jag har missat i gränsdragningar som gör att det här inte längre går. Nästa vecka gör jag det annorlunda och jag kommer aldrig tillåta att det här drabbar mig igen. Jag åt pepparkakor, knäckebröd med jordnötssmör och en näve godis. Stängde av väckarklockan som stod ställd på 05.30, slog på Emily in Paris och tittade till 01.00. Sen skickade jag ett sms till Gustav ”hetsätit, sämnbrist, låt mig sova imorgon” och somnade jag och fick sova till 09.00. Jag tänker att ibland så behöver man bara sova en hel natt och det får kosta ett dygn av mitt gamla liv. Symptomen var i alla fall inte lika starka för jag var ju utsövd, men Gustav sa att han märkte att jag var mindre fokuserad. Joel sa att jag var lika stissig som förr. Jag tänkte att ja men jag mår åtminstone bra så så får det vara. Istället för att träna på fredagen 05.30 så körde jag två pass på lördagen 11.00 - träningen och hetsätningen har inget med varandra att göra, viktig information. Jag skulle bara ta igen det jag missat. Jag mådde så illa att jag nästan var kräkfärdig av hetsätningen jag hade natten till lördagen. Men det fina är att jag skäms inte för den för jag vet vad som orsakade den och framför allt anledningen till den - ADHD:n. Jag vet exakt vad jag ska göra. Och jag kunde berätta om den dagen efter vid frukostbordet med Joel och Gustav. No shame in the neuro game. Jag har lämnat mitt liv och min struktur av jobbvardagen i händerna av Gustav och andra. Så i fredags fick jag ett ganska rejält utbrott dessutom på medicinen - man kan fortfarande bli arg - så jag sa till Gustav att INGEN RÖR MIN KALENDER! Jag har låtit det vara så för länge! Varje dag har varit en överraskning av saker jag ska göra utan den minsta koll. Det går inte att leva så men när jag är utan medicin har jag tänkt: Klart det är rörigt, allt är ändå mitt fel jag är virrig.” Nu inser jag att så jädra virrig har jag inte varit, vardagen har gjort så för länge. Men nu har jag tagit den i egna händer. Den gränsen hade jag behövt sätta för mig själv för länge längesen. Jag har sinnes mycket jobb framöver, jag jobbar för två heltidsanställda. Men det sjuka är att jag känner mig ändå lugnare av att jag har kontrollen över min kalender och mina dagar - att Gustav och de andra har överlåtit allt till mig nu. Även om det är mer jobb så är det mindre stress och känsla av kontroll. Äntligen. Det är inte bara min livsstil som behöver ändras utanför jobbet utan på jobbet också. Så nu har jag haft denna livsstil i en månad och jag tänkte lägga på ”matlagning” men nu blir det 21 dagar av nya jobbförhållanden som jag ska kunna leva med länge. Jag älskar insikterna jag får dessa tider, jag hade aldrig fått det utan medicinen. Aldrig.
